Efter månader av mardrömmar så kan jag äntligen lägga händelsen mer och mer bakom mig. 

För er som inte vet så var jag ute och gick med Tyson i skogen några dagar in på januari i år. Jag gick en bit in, vid sidan av stigen och letade efter stockar och sånt som man kunde bygga en natur-agilitybana av. Jag gick där kanske 10 minuter på samma ställe och så kollar jag upp och precis framför mig, kanske 5-10 meter ifrån mig står en man helt svartklädd med luva och tittar rakt på mig. Behöver jag säga vilken panik jag fick? 

Jag kommer ihåg att jag stod kvar och tittade för att försöka få ihop vad det var för något, och tillslut såg jag ju att det var en man. Jag fattar varför tjejer alltid trillar i skräckfilmer! Mina ben svek mig totalt och jag trillade nedför en backe (jag var gravid i vecka 23 då) och jag kom aldrit upp kändes det som. Jag vägrade att titta bakåt för jag var säker på att jag skulle se honom precis bakom mig och jag såg hela tiden framför mig en scen där han tog tag i mina fötter och släpade mig tillbaka in i skogen. Jag tänkte att det är ju vid sidan av stigar som folk hittas mördade! 

Tack och lov hände inte detta. Mina ben tog mig tillslut upp även om det kändes som en evighet. Jag sprang för mitt liv hemåt samtidigt som jag ringde Marcus. 

Kan passa på att tillägga att jag två gånger tidigare sett en man i skogen som betett sig väldigt misstänksamt. 

- Ena gången när jag gick hemifrån så såg jag en man med mörka kläder gå mot Hällingsjöhållet (ni vet inte vilket håll jag menar), jag la verkligen märke till honom. Jag gick långa rundan med Tyson, tog det ganska lugnt och gjorde lite nosövningar, helt plötsligt får jag ingen kontakt med Tyson, han stirrar åt det hållet vi kom ifrån. Jag följer hans blick och tittar mot backen, där står samma mörklädda man. När jag tittar på honom så vänder han sig om och går därifrån.

Spring. Hem. Nu. 

- Andra gången var Marcus med. Tyson var lite bakom oss och när jag vände mig om för att ropa på honom så ser jag  - återigen en man - lite bakom honom. När jag tittar mot honom vänder han sig om. Jag säger till Marcus (som vet om alla skogshändelser) och Marcus tittar med. Mannen tar upp sin mobil och går rätt ut i skogen. Vi fortsätter att gå och mannen går efter oss fast i skogen. Så fort vi tittar bak så tar han upp telefonen och går runt lite. 

Vi bestämde oss då för att skynda oss hem allt vad vi kunde. 

Igår när jag gick i skogen, speciellt vid det stället där jag såg honom stå och kolla på mig så var jag livrädd, det var jag. Jag tänkte "detta stället är värst, den är det lugnt, sen är det bara ett obehagligt ställe till" (och det stället är en långdragen uppförsbacke, för jag har ingen uthållighet och jagar en mördare mig där så är jag körd). 

Jag klarade mig förbi första stället, men vid sträckan jag förväntade mig vara lugn så kom Mamma Älg så det var bara att vända på klacken och gå tillbaka och gå förbi "det värsta stället" igen.

Men - efter månader av mardrömmar så har jag tagit mig i kragen och gått i skogen själv! :)