Nu till det lite mindre roliga då, efter att hon åkte slog illamåendet och yrseln till och jag har inte vetat riktigt vart jag ska ta vägen. Känner noll aptit samtidigt som jag är vrålhungrig - men mår illa. 

Jag har fläkt ut mig i soffan och ligger här med mina stödstrumpor och benen högt upp (det ska tydligen hjälpa mot yrseln men icke!). 

Jag tänkte "hm, nu när jag inte gör något kan jag ringa försäkringskassan och kolla vad fan de håller på med" för jag skickade in papper om gravidpenning för 3 veckor sedan men har inte fått en enda uppdatering om det på "mina sidor" och inte heller om att planera föräldraledigheten. 

Hade plats 404 i kön till att börja med, väntade och väntade och tillslut hade jag plats 163, då dör telefonen. 

Jag har uppenbarligen något fel på min telefon (sa tele2 igår) och att den måste in på service (NÄHÄ!??). 

När jag såg det lilla äpplet på skärmen så kändes det som världen rasade runt mig. Jag försökte verkligen att hålla mig från att bryta ihop men graviditetshormoner går inte att styra direkt. Nu efter att ha fått en mental breakdown och gråtit som ett barn i ca 7 minuter så kände jag för att skriva av mig lite. Jag hatar min telefon och jag hatar försäkringskassan. Jag hade egentligen velat sätta in ungefär 150 svordomar framför "telefon" och framför "försäkringskasan" men jag var mogen nog att låta bli. Men de finns där egentligen..