Jag var beredd på att börja gråta och det gjorde jag också. Det finns nog inget som gör så ont som att se sitt barn gråta. Tårarna sprutade på Stephanie och hon grät så mycket att hon knappt fick luft. Jag skulle hålla henne när hon fick sprutorna men jag skickade över henne till Marcus innan för det var så mentalt jobbigt. 

Dumma sprutor :( 

Min älskade lilla tös <3 

En liten tjej som inte vet vad som väntar. 

Och nu var vi klara!